Teater och radio, men ingen radioteater

Att skrivande och teater hör ihop, det visar skrivarworkshopens ledare Samuel Hognert med all önskvärd tydlighet - han skrev en text med titeln "Pojkarna som inte kunde sova" för några år sedan, och den vann han Lilla augustpriset för. Nu har han för andra gången gjort teater av texten, och han spelar själv huvudrollen - den enda rollen.



I november kom uppsättningen till Norrlandsoperan vi tyckte självklart att skrivargruppen måste få se den. Samtliga deltagare ville komma (även om någon tyvärr blev sjuk) och vi hade en spännande kväll på operan ...


P4 Västerbotten hade fått upp ögonen för det stora skrivintresset bland Vännäs unga, och var på plats samma kväll för att ta reda på vad det egentligen var som försiggick i Vännäs ...

Lyssna på inslaget här!

Möte med författaren Per Nilsson

Författaren Per Nilsson, aktuell som Augustprisnominerad för sin senaste roman "Svenne", gjorde ett besök i skrivargruppen som var uppskattat av gruppen såväl som författaren ... även om han levererade ett något outgrundligt ansiktsuttryck vid fotograferingen ...

Skola eller inte skola, det är frågan

I början var tanken att skrivprojektet skulle ha sin stomme i skolans elevens val, så under våren pejlade jag bland lärarna på Hammarskolan om det var möjligt att lägga in ett sådant förslag.Tanken var att EV-grupperna från de olika årskurserna skulle samlas till en grupp på fritiden för en skrivarworkshop och därigenom skulle skola och biblitek/fritid samarbeta i en fruktsam växelverkan. Så blev det inte riktigt.

Jag fick positiva reaktioner på skolan, men när Elevens val väl skulle dra igång på höstterminen var det hela ändå svårt att organisera och jag blev tvungen att snabbt tänka om. Det visade sig bland annat att flera elever som kunde tänkas vara intresserade av skrivarverkstad redan hade siktet inställt på ett annat Elevens val. Det var även svårt att få till lärarresurser i alla årskurser. Själv var jag organisatör, men jag hade inte möjlighet att vara den som dessutom höll i själva workshopen eftersom jag redan arbetade heltid. Bidraget från KUR gjorde det dock möjligt att avlöna någon som kunde ta på sig detta uppdrag utanför skoltid. Valet föll på en av svenskalärarna, men av olika skäl blev hon tvungen att dra sig ur.


Ibland blir inget som man har tänkt sig, och mina snillrikt utarbetade planer (tyckte jag) och modeller med räta linjer hade jag ingen hjälp av i det här stadiet.
Men skam den som ger sig, det finns ju något som heter tur också. När jag pratade med en av de inspiratörer jag hade planerat bjuda in till gruppen visade det sig nämligen att han var intresserad av att ta på sig uppdraget kontinuerligt. Voilá - vi hade en ledare! Inte vilken ledare som helst heller, utan Samuel Hognert som redan presenterats i den här bloggen.

I stället för en skolbaserad aktivitet med förgreningar till fritiden hade vi nu en ren fritidsaktivitet med vissa rötter i skolan, vars roll trots allt var viktig: det var där en stor del av informationen om kursen spreds. Utan lärarnas hjälp att prata för den ute i klasserna och sätta upp affsicher i klassrummen hade nog inte så många deltagare fått upp ögonen för detta

Det var så det började

Våren 2006: En känsla av att det finns utrymme för och behov av mer variation i utbudet för ungdomar i Vännäs kommun växer sig allt starkare. Det borde finnas fler tillfällen för unga att få uttrycka sig själv genom kulturella aktiviteter, för att använda byråkratspråk.
I klarspråk: kultur är ett sätt att hålla sig frisk och levande. Det är en mänsklig rättighet att få uttrycka sig - det är de flesta ungdomar på det klara med.
Denna känsla leder i alla fall till vår ansökan till Kulturrådet om medel till att starta ett skrivprojekt.



Varför just skrivande? På Hammarskolan, där jag jobbar halva min arbetsvecka, berättade lärare och elever om hur många av ungdomarna tyckte om att skriva och gjorde det så fort tillfälle gavs. Själv hittade jag ibland kvarglömda dikter klottrade på lappar som gav mig en känsla av att dessa var små skimrande iskorn som lossnat från det stora isberg som var ungdomarnas kreativitet. Ett isberg som behövde stiga upp över ytan.

Skrivande kräver bara ett papper och en penna och fantasi. Skrivandet är sig själv nog, men kan även kopplas till så mycket - läsning, teater, musik och film. Det är en perfekt grund till ett projekt som förhoppningsvis ska skicka ut sina tentakler i alla dessa riktningar ...

Ansökan föll i god jord och Kulturrådet anslog 50 000 kronor som skulle förvandlas till aktiviteter som ännu bara fanns på papper.
Glädjen var stor, men även en viss bävan infann sig - hur skulle det gå att genomföra detta i verkligheten?